För ett antal år sedan planterade jag en Rosenrobinia. Med stor förhoppning om gullregnslika ROSA blomklasar, såå snyggt och exotiskt tänkte jag.
Nu är det ganska blåsigt här utmed kusten men jag kunde inte låta bli att trotsa vinden, det kommer inte att blåsa så mycket när den är lövad tänkte jag.
Men vad jag inte tänkte på var att den är ockulerad och ännu skörare vid stammen just där, och när jag precis planterat den så varnade SMHI för stark vind utmed västkusten.
På morgonen var mitt lilla Rosenrobinia träd som förut varit 1,5 meter nu bara någon cm.
Det var var den drömmen det!
Nästa år kom det ett litet skott från rotdelelen och idag har det blivit till ett tre meter stort träd, och tur är att jag inte grävde upp resterna då......för just nu blommar mitt vanliga Robiniaträd som jag är så glad för.
Vivian
Håller med dej, vilken tur att du inte grävde upp snyggingen
SvaraRaderaibland är man lite för snabb med att gräva upp/klippa ner, i år såg en del buskar döda ut men nu börjar några skjuta nya skott
ha det så bra
maggan
Det var ju bra att resten blev kvar. Så fin med sina stammar! Och rökbladet i ditt förra inlägg var också fin. Jag blir lika glad varje gång jag upptäcker en för mig helt ny växt:)
SvaraRadera